Att ha båt är visst en helårshobby

När jag köpte "Bess" var jag inte riktigt på det klara med att båtägandet är en helårshobby. Det har jag nu blivit varse under den gångna vintern. När vi hade tagit upp "Bess" på land (torrsättning, heter det, påpekar jungman Jansson) i början av november hade jag först missat att det behövs en täckställning att hänga upp presenningen på. Jungman Jansson jobbar i branschen och ordnade ett bra pris på den. När jag fick räkningen satte jag ändå morgonkaffet i vrångstrupen. Där rök en helg i Budapest, på cirka fem minuter. Nåja, tänker jag peppande, en täckställning varar ju i flera år! Den kan jag ju ha glädje av i  minst 20 år till. Det kan man väl inte säga om en resa till en storstad va´?

Sedan skulle täckställningen monteras ihop. Det tog ett par timmar innan vi lyckades få ordning på plockepinnet. Mycket nöjda lyckades vi dock till slut hala upp presenningen och surra fast den i ställningen och i båten. Efter att ha fäst de obligatoriska glykoldunkarna i presenningen för att hindra den från att fångas av vinden och föras bort, klappade vi i händerna och tog lyckliga bussen hem. Jag var helt övertygad om att båten nu var i tryggt förvar till minst april.

Glykoldunkarna håller nere presenningen.                             

Veckan efter kom stormen "Sven". För säkerhets skulle åkte vi ner till båtklubben och tittade till "Bess". Av den stiliga, heltäckande, gröna presenningen återstod bara slamsor. Jungman Jansson fick åter ordna lite rabatt och vips så var jag ägare till en ny, snygg, vit och tjock presenning. Den surrades nu fast enligt konstens alla regler, och kontrollerades noga så att inte den minsta lilla reva hade uppstått. 

Sedan kom jul och nyår och januari och jag hade så mycket att göra att jag nästan glömde bort stackars "Bess". Efter hur många: "Äsch, vi tar båten nästa helg", så var det förra helgen dags för sanningens minut. Skulle vi mötas av en bortblåst presenning, en täckställning på rymmen över halva hamnområdet, en hamnkapten i uppror över amatörernas usla jobb? Nej. Så illa var det inte. Det var inte illa alls, faktiskt. Presenningen hade inte rört sig en millimeter sedan vi sist var nere. Så härligt! Jag hade ju fixat vintertäckningen i alla fall, även om jungman Jansson hade hjälpt till. Men ändå. Det här ska nog gå bra!